En pappa och en snöskoter
har just varit på väg ner under nyisen

Jag bara råkar komma förbi denna 2014 års sista och underbara vinterdag

Den lilla flickan står en bit upp på land, är en landsförvisad dotter

Vi presenterar oss alltmedan pappan stånkkämpar

-Jag är Juni
svarar hon så jag nära skäms över att inte ha vetat

Vi ropfrågar Pappan om han ringt efter hjälp?

Inget svar

Allt sjunker snabbare nu:
Flickans tillit till livet
Faderskapet själv
och den jävla skotern

Juni gråter, förvirrar sig fram och åter
Jag försöker förmå fadern ta ansvar
men skotern tynger honom bokstavligt

Jag lugnar Juni och mig själv,
-fadern utom håll för lugn

-Det kommer att bli bra, det är bra

Samtidigt glider pappan och den jävla skotern
allt djupare ner i havsviken

Den Stolte ber inte om hjälp
Jag hjälper den stolte ändån

Flickan oroar sig över är en plastbit som är lös
Inte över att bli faderslös -
sånt är för mycket för en liten tös

Plastbiten ett övergångsobjekt nu
som ligger och guppar en bit ut
när den glupska nyisen

Pappan djupare i plurret
Jag med pappan fast fast på land

Pappa puttar och skjuter men sjunker
är Melker Melkerson
Jag drar, vill visa att en turist också har kraft i arm

Skotern rör sig men tyvärr mest neråt

Men vi karlar är ändå målinriktiga,
kamratliga uppmuntringar stönas fram
-STARKT
-BRA
-Lite till bara
ekar över nejderna

Vi kan till och med pausa,
allt är då vackert mitt i allt




Nästan i panik vänder jag mig om

Var är Juni?

Var är Juni!

Pappan kvider, ett ton skoter över sig för jag släppt

Jag får tag på Juni just före hon

Nu vaknar faderskapet i faderskapet
släpper skotern kämpar sig upp

Vi tre står snart och ser på när
skotern

Vi vinkar farväl till oss och till allt

Gott Nytt ynkar vi

Jag hör Juni klaga över att behöva gå uppför den branta backen och pappa svära att det ska hon va jävligt gla för att slippa den jävla skotern

Svär inte tänker hon och jag tänker jag