Min älskling har ett hjärta av sten
Sådär som det blir när, det blöder,
För länge
Och det spelar ingen roll, hur många
läkande medel jag kommer med,
För det är inte mig, hon vill ge det till
Hon håller det varsamt, som en skadad fågel,
och låter ingen annan se, men jag vet.

Och ibland när vi pratar, så kommer jag nära, men jag får inte röra.
Får inte höra, mig för. Och jag får inte göra, allt som jag vill. Som jag kan, utantill.

Min älskling har ett hjärna av kvarts
Sånt där som man ser, igenom,
fast grumligt.
Det är skört som porslin, och glas. Och trots det är det är
mindre orginellt, så är det speciellt, för mig.
Och hon håller det varsamt, som en skadad fågel,
och låter ingen annan se, men jag vet.

Och ibland när vi pratar, så kommer jag nära, men jag får inte röra.
Får inte höra, mig för. Och jag får inte göra, allt som jag vill. Som jag kan, utantill.

Min älskling har ett hjärta av tid,
Sådär så att hon styr hela världen,
Ja, min värld.
Och hon gör det för att inte gå sönder, för att hålla ihop. hon slår, för mina sekunder.
Och hon håller det varsamt, som en skadad fågel,
och låter ingen annan se, men jag vet.

För ibland när vi pratar, så kommer jag nära, men jag får inte röra.
Får inte höra, mig för. Och jag får inte göra, allt som jag vill. Som jag kan, utantill.

Men jag gör vad som helst för att vara någon annan.
För att lappa och laga, att hela.
Om jag kunde hålla det ibland, när det blir som tyngst.
För att hålla det varsamt, som man håller en fågel.
Men låta hela världen se, hur jävla vackert det är, för det måste få hjälp. Att flyga.