Världen tränger på, - söker
ändra mig, - mina vanor
och min Inställning till Kriget!
Jag kryper ihop, som en
insekt med stålskal, drar in
benen, till skydd, emot
Storebrors stampande stövel!

Syrran å jag lekte sälar
i Barndomens badkar.
Plaska vatten med fötterna,
skrattade - som tokiga.
Sedan, banga syrran ur,
ville icke leka säl med
Storasyrran något mera!

Jag har alltid fått bära
hundhuvudet, som familjens
skamfläck, - 'Svarta Får'!
Därför är inte heller DE--
MIG så fasligt kära!
Jag fått gå i det Hårda
Livets lärorika Skola!

Hästarna om somrarna...
Från käpphäst på ängen -
- till barbackaritt till hagen;
Blev avkastad av Jaffa
i skogen, en gång!
Sånt minns man, fast det
gått ett halvsekel, sen dess!