Pojken är galen, riktigt vansinnigt totalt urspårat galen. Han är 13 år. Hans styvfar är en smygpsykopat, och hans så kallade mamma är ett mystisk blandning av dysfunktionalitet och funktionalitet. Hennes falska leende och skratt. Hennes svek mot sin son som hon har övergett emotionellt. Pojken har kört sitt eget race nu i nästan 2 år sen hans pappa tog livet av sej. Kontrollera ner vreden och sorgen tills ångesten och förtvivlan står i full blom i Psykos. Han låtsas sjuk och stanar hemma från jävla helvetes skolan. Han åker och köper bensin i en dunk. Han dränker lägenheten och tänder på och skrattar för några sekunder, och springer sen i kalsongerna ut på Grönsångaregatans radhusrektangel och skriker och dansar, sätter kallingarna på huvudet och gråter. Sen lägger han sej i fosterställning långt in i skogen och skakar av ångest. Ambulanspersonalen talar lugnt och ömt till honom, så har han inte blivit bemött på väldigt länge, bara i sina fantasier. Jag hatar min mamma och styvfar!!! skriker han, och får lugnande och läggs i ambulansen. Han heter Johan.