Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bygger på en skröna jag hörde som barn


Lejonet

De kom överens om att träffas i Rom när Stefan avslutat
psykiatrikonferensen där och Magda skrivit färdigt
sin avhandling på Capri. Hon hörde inte något ifrån honom
de första stipendieveckorna på den vackra ön.
När hon såg sfinxen som blickade ut över Neapelbukten
kunde hon inte låta bli att tänka på honom. Tyst och
iakttagande. Den tredje veckan skickade han ett sms om att
han anlänt till Rom och bokat rum för dem senare.
Magda lämnade Capri och åkte tåg från Neapel till Rom.
Nej, Stefan kunde inte möta henne vid stationen. Det måste
hon väl förstå eftersom hans konferens fortfarande pågick
en sista dag. Så där avig var han inte i början av deras nioåriga
relation. Nu bodde de ihop och han ansträngde sig allt mindre
för henne.
De hade stämt träff vid obelisken på Piazza del Popolo. Magda
kom dit först. Efter en halvtimmes väntan fick hon syn på
honom. Lejonmanen stod som en sky kring hans ansikte. Han
hade inte klippt av sitt långa hår från ungdomens rockdagar.
T-shirten lyst vit mot solbrännan och han rörde sig smidigt och
lojt som en stor katt.
- Förlåt att jag är sen. Avslutningslunchen drog ut på tiden.
Ingen kram efter tre veckor. Konstigt att han inte handhälsade.
- Hur har du haft det på Capri?
- Bra, avhandlingen är så gott som klar. Och du på din konferens?
- Intressant, väldigt intressant.
Märkligt svar på hennes fråga. Stefan svarade ofta allmänt när
Magda undrade något om honom. Fanns alltid någon
forskningsrapport han kunde referera till.
De började gå.
-Vart ska vi? sa Magda trevande.
- Vi kan strosa omkring lite bara.
- Jag är törstig, vi kan väl gå till en bar och dricka något.
De slog sig ner i skuggan utanför en servering. De småpratade
om Rom och Capri. Magda tänkte att samtalet kunde varit med
vilken svensktalande person som helst. Han var artig men
ointresserad. Det var tydligt att han inte ville berätta om sin
ensamma vecka i Rom. Inte heller ville han tala om dem.
Ingen kontakt. Han måste träffat någon under konferensen.
En gammal kursflirt han vänstrade med då och då?
De gick tillbaka till obelisken som var omgiven av lejon. Magda
hejdade honom genom att ta tag i hans arm.
- Har du träffat någon på konferensen?
- Jag har förstås träffat många inressanta personer
- Svara inte så dumt! Jag menar har du haft någon kärleksrelation?
- Nej visst inte!
- Säkert?
- Ja, så sant som att detta lejon inte kan bita mig så har jag inte
något nytt förhållande.
Han stack in handen i gapet på ett av stenlejonen, ryckte till
och bleknade.
När han drog tillbaka armen satt en skorpion fast i handflatan.




Prosa (Kortnovell) av Gunnel Eriksson VIP
Läst 430 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2015-02-06 08:26



Bookmark and Share


  lila fjäderblomman VIP
fint!
2015-02-18

    ej medlem längre
Kanon ... Bra slutknorr!
2015-02-12

  Anya VIP
Jag tolkar det som att om man stack in handen i gapet på stenlejonet och ljög så blev man biten av en skorpion. Otrohet är ett stort svek och tyvärr väldigt vanligt. Du fångar mig med din berättelse. Bra!
2015-02-06

  Marita Ohlquist VIP
Bra skrivet!
Effektfullt avslut.
2015-02-06

  Jan Widströmer VIP
I Rom har de något sen gammalt som kallas "Sanningens brunn", vill jag minnas, med nån sorts monstermaskaron, och där man sticker in handen i gapet om man bedyrar något. Ljuger man biter den av handen, sägs det. Din novell minst lika kuslig och helt up to date.
2015-02-06

  RitaBrunner
Välskriven och intressant novell med ett överraskande bra slut! Eloge!
2015-02-06
  > Nästa text
< Föregående

Gunnel Eriksson
Gunnel Eriksson VIP