Skulle ni känna igen mig, govänner
om i sommarens lönngång
jag knallande kom
er alla till mötes, av leendet rosad
förfärlig och farlig som vanligt
Skulle ni känna igen mig
i blicken, i mulliga kroppen
– det vore allt toppen! –
då skulle vi pynta
det vildaste undret
i vår knepiga fostran, dess dubbelmoral
Då i frihet vi for
genom grödan av grönskan
i gräddan av grädden
till tumlet, tumultet
klippta ur ark
varpå tråkbilder skapats
– vi skulle ha kapats
av dunkla begäret
oss kastat i rymden
till stjärnornas ängder
– stjärnor i mängder!
Skulle ni känna igen mig, govänner
i lönngången sval där vi gick!



30/6 1988