1.
Det är tiggarn från Rumänien
vid ICA-bodens dörr
hon som hukar där i kölden på en filt.
”Snälla, skänk mig nå’t till barnen”
säger hennes sorgsna ögon
och med stela fingrar höjer hon sin mugg.
Jag är mannen ifrån Sverige
med pengar där på banken.
Jag är mätt, bär varma kläder
möter tiggarkvinnans blick.
Och jag tänker, vem vill frysa
vem vill sitta ynkligt böjder
vem vill lämna barnen hemma
för att fjärran tigga bröd.
2.
Ser du tiggerskan vid ICAs dörrar
hon med frusen blick.
Hon som tvingats lämna barnen hemmavid.
Tänk dig själv att dela hennes öde
sitta där på huk
underdånig utan uns av stolthet kvar.
Det är vi i rika världen
med historia som grisar
vi som skymfat andra folk
men slår oss själva för vårt bröst.
Vi som inte gärna låter andra
komma in i värmen.
Vi som spottar på en mänska
säger ”stick! Åk hem igen!”
3.
Vi är mänskor allihopa
och vi lever på ett klot
ett som svävar där i rymden runt en sol.
Vi skall leva här tillsammans
vi har inget annat val.
Så öppna famnen, se din granne, ge en kram.
Om vi inte kan samsas
om vi glömmer kärleken
då ser det mörkt ut långt där framme
där vid barnbarns horisont.
Vi behöver skapa ny kultur
som rymmer alla folken
för då kan vi kanske leva vackert
på vår sköna jord
4.
Det var tiggaren vid ICA
som tog fram sitt instrument
och han börjar sjunga för oss på sitt språk.
Själva orden som han sjunger
kan vi inte alls begripa
men hans känslor kan vi knappast missförstå.
Det var mannen ifrån Sverige
som stod där tätt intill
som när han hörde tiggarn sjunga
raskt tog fram sin klarinett.
Och så spelade de samman
han och mannen där vid ICA.
Ord och toner sjöng
om mänskors längtan efter jordefrid.