med att komma gående i sällskap med en eller annan person utklädd till lik, en levande död med synliga skador där blod har trängt genom kläderna, kanske hål från kulhål eller knivstick. Med ett huvud av stripigt och med blod insmetat hår, delvis trasiga men från början stilenliga kläder från en annan och svunnen tid. Dödsblekt ansikte och med kanske fortfarande blånader från skador eller hur huden beter sig efter döden.
Jag antar att ett sådant val består i att skaffa sig en tillfällig identitet som inte direkt avslöjar jaget som sådant, annat än att personligheten behöver få uppmärksamhet och gärna vill få bekräftelse. Att få reda på hur omgivningen reagerar på om någon som stigen direkt ur en skräckfilm dyker upp mitt bland vanliga människor och bara är, som en sorts naturligt inslag i vardagen, som om det hörde till.