Du satt där och längtade hans heta kyssar.
Hur dina läppar
skulle möta hans, hur du skulle leva upp
som väl aldrig förr.

Men när du såg hans entré in i restaurangen
med en syster under ena armen
kände du en
sådan oerhörd besvikelse och ilska

att glaset du ännu höll i,
sedan du nyss smakat dess underbara innehåll
under din väntan,
krossades mellan dina fingrar

då du krampaktigt slöt handen
som kände du
hjärtat krossas till hundratals små fragment.
Blodet trängde fram

genom många små plötsligt öppnade sår
men smärtan i handen
förmådde inte tränga genom den dimma av harm
som fyllde din kropp och hjärna.

Det var som om du inte var medveten
om någonting annat
än känslorna från ditt hjärtas hamrande
under bröstmusklerna.

Skriket vilket trängde fram mellan dina läppar
kunde ha misstagits för
att ha något med kroppslig smärta att göra.
Det hade det inte.