Inlagd som en juvel
i Det kalla skrinet
skall du gnistra
lilla stjärna, för mig
Du är ett sagoslott
av dumhet och drömmar
där någonstrans språnget
sneda eller raka
hägrar
Villrådig gjorde du mig
villrådig lämnade jag dig
Vem duckar för dumhet
utom jag
där jag vet att andra skulle
knuffa undan den
Du är min juvel
min intarsia

De krossar dig
mitt tittskåp
och jag ser ängsligt på
hur bitar av dig faller
alltför nära
blir en harlequin
som inte talar
bara rör sig sakta mot mig
som i en dröm
Hur kunde jag
kunde jag
lämna dig!
Du är min juvel
min intarsia.



24/5 1988