Alltför stressADHD för hemmets tysta tystnad,
sitter trollbunden av det sociala som "bjuds"
i form av krogens järn

Männen är pojkar här

Men i högtalarna gubben Lundells gnäll
å Winnerbäcks pilska ungdom - relativt Uffe då

Och nu dyker Pugh upp med drogade fält

Lundell igen, vi är i sanning tidsloopade

Personalen vaggar kring likt bevakningskameror,
får mig att Titta Igen om mannen mittemot Är Lars Vilks - troligen,
en antiprofet ni vet

Jag är hemma när jag är borta tänker jag som en potentiellt sista tanke

Gradvis glider pojkrösterna iväg
iväg

Högtalarens sena sjuttistal mal sönder nuet

Vilks tycks lika pilsk som Vinnerhäck,
flörtar med Ungdomen som farligt när måste passera Fatwan för att tömma sig
Hans hand råkar regelvidrigt snudda vid perfekta bakdelar,

Jag själv skyddad av hinna
-sitter som en beslöjad antropolog med lätt drog

(Eller som Ted G på sin Egen måne
i högtalarsångens nu)

Frityren framförts framför mig förför med gyllenfärgat fett%

Mitt i allt säger nån "Ungarna"
om sina barn

Ungarna...barnsaker, materialiserad avkomma

Musiken dämpar all puls, här blir vare sig ungar eller barn begjorda

Jag sitter nöjd, fångar tjänarens blick

Betar av min skuld

Går ut med pojktröster i ryggen

Det är som att lämna en redan lämnad ungdom