Jag har inte så mycket undrat över
vem jag är, var jag kommer ifrån,
varför jag finns och så.

Det jag undrat över är,
varför jag inte duger
som jag är.

Inte för att stagnera,
men för att växa
i min egen takt.

Så när jag läser din text,
är det vad den får mig
att tänka på.

Att alla behöver ta in livet
i sin egen takt,
även när omständigheterna kräver snabba beslut.

Borde jag flytta på mig
för att slippa bli skadad,
eller är det okej att stå kvar

och se vad som händer,
även om det
verkar minst smart?