Det är i all denna existentiella företeelse  ett slags
tvångsmässigt beroende av att den  sociala  indivi-
den av rädsla för  att  umgås med sig själv, packar
sig ihop med  andras  existens  vilket  orsakat den
invaliditet att människan som enskild individ icke
existerar annat än i grupp, och som  när sina åsikt-
er  genom  andras, och  ikläder  sig därest ej heller
efter de fordringar hennes  kropp och själ behöver
utan hellre dör än att förlora flockens anseende,för
skulle hon bryta sig ut, blir hon rov för flockens be-
svikelse,rädsla och avund, och som individen trots
en demokrati är statskontrollerad  ifrån vaggan till
graven förbliver  hon  en  civiliserad  fånge i gemen-
skapens fängelse.
                                         *