som en polis på Odenplan i Stockholm stod och tittade på medan en man stod framför en flicka av okänd ålder och gestikulerade med händerna medan han pratade. Flickan sa ingenting. Hon bara såg på mannen som skulle ha kunnat vara hennes pappa men som precis lika bra kunde ha varit någon annan, i stort sett vem som helst utom exempelvis kvinna eller den där polisen som stod och iakttog skådespelet. Plötsligt skedde någonting högst egendomligt. Mannen beskrev en långsam cirkel i luften och detta beteende kom polismannen att söka erinra sig något, bara att det inte handlade om ett brott eller någon händelse i den svenska rättvisans historia. Det kunde ha varit en film eller något han hade läst. Så ytterst egendomligt. Och högst irriterande att inte genast komma ihåg vad beteendet påminde så mycket om. Det var en sådan där solskensdag i augusti för en del år sedan och det var fortfarande varmt i luften, fågelsång kunde höras av uppmärksamma lyssnare. Dock ansåg inte fåglarna själva att de höll serenad för att betraktas som en sorts sång. De brydde sig inte stort om de där stora lufsarna till djur som allsesammans verkade tillhöra lika många olika arter som individer. Polisen, kunde en tycka, borde verkligen ta sig för med att sköta sitt arbete, vad det nu kunde tänkas gå ut på en sådan här förtjusande vacker sensommardag för en del år sedan. Men något arbete verkade han inte försöka ägna sig åt. Det enda han gjorde var att stå där och se ut som om han upprätthöll någons sorts ordning. Förmodligen förstod sig folk på att inte samlas i alltför stora grupper eftersom ett sådant beteende hade kunna erinra om en folksamling, en demonstration, börjat till upplopp eller någonting i den stilen. Det fanns gott om platser i närheten dock, där folksamlingar inte skulle få en polis, eller en fågel för den delen, att börja se sig misstänksamt omkring. Där fanns varuhus, ett stort bibliotek och en stor park i närheten, på vilka ställen folk kunde samlas utan att skapa större oroligheter. De kunde dessutom de flesta av dem inte ens känna varandra i någon större utsträckning. Kanske, om de skulle ha behov av en sådan sysselsättning, ta sig för med att gå och se en match i fotboll samma kväll. Blott en match var så som i faggorna. Polisen kände inte till schemat för matcher i fotboll och även om han hade känt till det så vara han personligen inte det minsta intresserad av den sporten. Rätt vad det var avlägsnade sig mannen som stått mitt emot flickan. Han bara gick helt plötsligt utan att på något vis i förväg annonsera vart han var på väg eller ens att han skulle avlägsna sig på just det där viset. Polisen kände sig lätt överrumplad och kände sig smått avbruten i sina funderingar och känslor kring händelsen som kanske inte betytt stort någonting alls men som ju ändå dragit en smula uppmärksamhet till sig. Obeslutsamt och i sakta trav gav sig polisen till med att närma sig flickan för att kanske få någon sorts svar på vad det där var för en filur som han just sett bege sig iväg mot ett för polisen okänt mål. Det fanns ju alltid en möjlighet att mannen som gått iväg hade någon sorts idé om vart han var på väg. Även om många nog av de individer som ses kila omkring i huvudstaden i mycket påminde om myror som saknade såväl karta som kompass, så fanns det ändå en del människor som åtminstone i teorin och ibland även i praktiken hade någon sorts mål och mening med sitt skyndande kors och tvärs längs gator och torg. Med några resoluta, om än något dröjande steg lyckades polisen nå fram till flickan innan även hon hade givit sig av på en för henne möjligen känd resa per apostlahästar. Polisen höll upp ena handen i luften, på det där litet retfullt myndiga viset som om det var trafiken eller möjligen tiden som skulle stoppas, om så bara för stunden. Flickan såg på personen ifråga och såg ut som ett levande frågetecken i ansiktet. Hon kände sig sannolikt inte som vare sig trafik eller någon mätare av tid. Men väl uppfostrad som hon var stod hon stilla och avvaktade nyfiket utvecklingen.
Polisen till flickan.
- Var den där mannen din far?
Flickan till polisen.
- Min far? Nej, verkligen inte.
- Jaså, men vad ville han då?
- Vad han ville? Det vet jag då verkligen inte.
- Vet du inte? Men han stod ju och pratade med dig, precis som om han kände dig eller ville dig något.
- Kanhända att det föreföll på det viset. Men saken är den att jag inte förstod honom alls.
- Jaså. Talade han på ett främmande språk?
- Det är det minsta man kan säga.
- Men vad påminde det om då? Lät det som engelska eller kanske italienska?
- Nej, inte som något av dessa språk.
- Så du uppfattade inte ett dugg av vad han ville?
- Jag fick för mig att han kanske ville skapa fred eller åtminstone få fram att han kom i fred.
- Hur kunde du få den uppfattningen?
- Jo, precis innan han tog sig för med att ge sig iväg så ritade han en stor (cirkel) i luften och en sådan har jag sett ritas i luften förut.
- Tänk, jag tyckte precis att även jag kände igen den där cirkeln. Säg mig, kan du tala om för mig varför den verkade mig så bekant?
- Jo. På bio gick det en film om att planeten Jorden anfölls av rymdskepp från Mars och när människorna försökte skapa kontakt så gjorde de en sådan där cirkel och ledaren för marsianerna gjorde en likadan cirkel.
- Ja, nu minns jag.
- Ja, det var precis innan de började skjuta för att utrota människan som ras.
- Ja, just det. Men mannen var nog inte marsian.
- Vem vet? Han kan ha varit i storts sett vem som helst utom du och jag, min mor, min far och en del andra människor han inte bör kunna ha varit. Men utöver det, kan ha varit i storts sett vem som helst.
- Och du har ingen aning om ifall han verkade fråga efter vägen eller ville ha dig att göra honom sällskap någonstans?
- Som jag sa så förstod jag ingenting.
- Högst egendomligt. Även om jag inte såg dig röra på munnen så verkade då hans åtminstone gå i ett.
- Kanske det. Jag håller med om att han rörde på munnen, men inga ord kom ut ur den.
- Vad menar du med det?
- Som jag sa. Han rörde på läpparna precis som om han pratade och han rörde händerna i luften som för att understryka något då och då. Men inte ett hörbart ord kom över mannens läppar.

Hart när ospännande fortsättning i nästa kapitel av