Ibland så visar du ditt fula vackra ansikte när jag släpper garden, ibland så låter jag dig göra det med flit.
Det var jag som gjorde dig till vad du är, och du som gjorde mej till den jag är.

Du bor där nere i mörkret bakom lås och bom med endast gisslan du tagit och den hatiska kärlek jag har för dig dig som ljus.
Du drar dig inte för att såra eller göra illa för att få som du vill.
Du är ett manipulerande jävla monster.

Ibland så visar sig den lilla pojken i sin utnötta ljusblå pyjamas med nallen bruno i sin hand.
Han fäller tårar över sina rosiga kinder och önskar förtvivlat att hans mamma och pappa var där och höll om honom.
Mammans långa hår och stillsamma röst, hon sjunger så ömt och vackert.
Pappans stora starka trygghet och varma händer, med ådror han kan peta på.
Du är ett svagt litet barn.

Ibland så plockar jag upp barnet ur mörkret när monstret sover.
Ibland så plockar jag upp monstret ur mörkret när barnet sover.

Ibland så känns allt ingenting.
Ibland så känns ingenting allt.