Att vara rolig är inte alla förunnat. Och även om vederbörande skulle ha den unika läggningen så är den inte gångbar överallt. För är det inte så, att en rolig människa sällan blir visad respekt? ”Ha ha, det en skojare”, säger den seriöse och fnyser lite! Jo Poppe, han var rolig, men ponera att han hade uppfunnit en hostmedicin som slog ut alla andra på marknaden så hade man likväl tvivlat lite. Eller?
Tja, tänk Er en bolagsstämma med kritstrecksrandigt och krokodilväskor och självaste ordföranden hade dragit en riktig fräckis uppe vid podiet som en kontrast till årsredovisningen eller annat torrt som de sysslar med. Nej, jag hade nog inte tryckt på köpknappen nästa gång, jag skulle inhandla ett sånt papper. Så vi är lika goda kålsupare hela bunten.
Man ska vara seriös, tystlåten (då avslöjar man inte sina dumheter) och en aning diskret.
Man ska nicka vördnadsfullt till både höger och vänster innan man sveper välkomstdrinken trots att strupen är uttorkad och har väntat länge. Och är man man, ska man draga ut stolen med en artig gest för bordsdamen, även om det är världens skräcködla. Ja det är tusen och åter tusen måste i sällskapslivet och min undran är: Det måste finnas en människa bakom den där masken???
En som är svag, som är rädd, som är tramsig och trött och vill klä sig i mys och bara VARA, slappa och hämta krafter. Jag bara undrar!
Jag försöker se hela spektaklet ovanifrån.
Som en marionetteater. Stela välfriserade och välmanikurerade.

Då är det en lisa för själen att se en riktig rolighetsminister i TV, även om de är tunnsådda. (nu tänker jag inte på Lövet, trots att han ibland kan få mungiporna att nå örsnibbarna)
Ens favoriter sen trettio år tillbaka börjar bli lika nötta i kanten som man själv är och de nya skämten har jag ibland svårt att hänga med på.
Men det är kanske så att när åren tynger ska man inte ha roligt?? Jag vägrar acceptera.
Fast den där bacillen som härjade härom veckan den fick en faktiskt att både buga och tro att allt det roliga var passé. Men det var då det, och nu går livet mot en ny vår och vintergäcken prunkar på köksbordet och snart ska jag frisera till de slokörade pelargonerna
som jag fått att övervintra.
Härliga tider…strålande tider (sa han, som en gång jobbade på Barsebäck)

Ha det gott!
Alva