Barbro är ensam i parken. De andra ungarna är inomhus
eftersom det är minus tolv grader. Förutom snön finns
bara klätterstången att leka med. Hon går fram till den
och slår en kullerbytta. Stången har två avdelningar men
hon når inte upp till den översta.
Nästa år kanske, då hon fyller sju. En del barn klättrar på
den nedre och drar sig sedan upp till den övre. Det vill
Barbro också göra fast det är farligt att hänga i knävecken
på den höga. Man kan ramla ner och slå i huvudet.
Det kommer en flicka i röd mössa fram till klätterstången.
Hon klänger upp till översta utan att heja. Sedan tittar hon
ner på Barbro och frågar vad hon heter.
- Barbro och jag bor på Ängskärsgatan 6
- Jag heter Marianne och jag bor också i sexan fast
på Storskärs.
Barbro håller på att tappa balansen och hoppar ner från stången.
- Jag är sex år. Hur många är du? frågar hon
- Fem år men jag är längre än du, säger Marianne och
ler ner mot henne. Kan du klättra utan vantar?
- Klart jag kan men bara på nedre.
Barbro tar av sig vantarna och lägger händerna på den kalla
metallstången. Det känns obehagligt med den plötsliga kylan.
Hon klättrar upp på den och hänger i ena knävecket med
händerna fria.
- Det där var inget farligt, säger Barbro och hoppar ner i snön.
Flickorna tittar värderande på varandra.
- Jag har hört att om man slickar på stången när det är kallt så
fastnar man och kan inte komma loss, säger Barbro
- Det måste jag pröva, säger Marianne, men jag tar den låga.
Det blir otäckt att hänga i tungan i den höga.
- Nej, låt bli, säger Barbro. Det är farligt.
Marianne hoppar ner, går fram till den nedre stången och
räcker ut en skär tunga. Hon slickar på metallen - och fastnar.
- Nu fastnade du ju! utropar Barbro oroad men samtidigt nöjd.
Hon hade rätt. Det kommer ett gurgel från Marianne.
- Hur ska du komma loss? frågar Barbro. Ska jag hämta din
mamma?
Marianne skakar på huvudet fast tungan sitter fast. Det gör nog ont.
- Om jag andas på din tunga så kommer det varm luft från mig.
Då kanske du kan komma loss, säger Barbro.
Marianne nickar. Barbro ser att det gör ont i tungan. Hennes
nya vän har tårar i ögonen.
- Gör det hemskt ont? frågar Barbro.
Marianne skakar försiktigt på huvudet. Barbro står alldeles nära.
Tur att den dumma tjejen inte slickade på den höga stången,
tänker hon.
Barbro andas djupt och blåser varmluften på Mariannes tunga.
Hon kämpar på ett bra tag och blir alldeles yr i huvudet.
Plötsligt lossnar Marianne. Hon springer därifrån utan ett ord.
Barbro förstår varför. Marianne vill inte att kompisen ska
se att hon gråter.