Syskonskaran, en fasa för soc 
tre trampade trollungar fulla av trots 
bland alla tomtar och tomhylsor
behärskade förortens betongdjungel
vardagen v/s biljoner beväpnade bananskal 

ta rygg av varann mot skotten i ryggen,
sikta mot hjärtat, använd andra
för att uppfylla dig själv 

tveksamt om tvekan ryms i rymdlöshet
där alla beslut skjuts från skadad höft
varje miss i mössan betalas i smärta och ära 
hjälps knappast att dyrt o heligt svära 

våghalsigt halsas vin, vet aldrig vilket svin
man formligen förutbestämt råkar ut för

spyr som fontäner, sitter i sorglig sörja  
känner sig yr, önskar att fyllan tagit fyr

märklig mor, mer missanpassad än dem,
så nervös, skälvande, förutom skiftningarna, 
då, helt furiös likt en rabiessmittad hund

lättlurad, verkar helt väck på hemmaplan
efter alla bucklor från sina berömda bortamatcher

men på pizzerian sitter hon på piedestal
byter sprucken läpp mot nytt leende i flörtiga ögonkast

vem som blir pluspappa till veckan vet ingen, 
allra minst hon själv, minns alla streck i räkningen,
kalkylera karlar är ett satans krångel