Stympa mig inte, sade
björken, den, i vilken
ananasen frodades. Aldrig
trodde den att någon
skulle rycka åt sig dess
frukt
som inte hade varm
hud på sina
händer. Någon som inte
var mänsklig eller
uppvuxen i djungeln
I sin oskuld hade
den bortsett från en
sådan existens
Ett sådant främlingskap

En gång var min avund stor
till den som fann
folket i djungeln

Vem var den lycklige
upptäckaren – när han
krupit mig in på skinnet
hade han bränt mig – och
förångat mina tårar
så att ingen
kunde se dem.



19/7 1991