Flickan drömde stort och hon såg mobilen som sin räddning. Hon fingrade på den allt som oftast.Ja, det var hennes trygghet och kanalen ut mot världen.
Hon ställde mobilens väckarklocka på o8.00 varje kväll. När den sedan ringde steg hon upp och mötte den ljusnande dagen. Solen manade henne att gå ut. Ja, solen var hennes lykta.
När hon sedan gick ut allena i den friska morgonen så greppade hon mobilen i fickan. Den var också ett stressägg, dvs den avledde hennes lilla oro.
Denna oro inom henne, att förbli ensam resten av livet? Den oron tog hon nu på allvar. men, den var inte lika stark nu som den varit tidigare.

Mobilen var ju också en kamera. Hon fotade vackra bilder som kom i hennes väg på livets stig.
Denna stig , denna resa som hon måste göra. Livsresan var både rik och spännande. men med på resan fanns mobilen. Hon förtröstade helt och fullt på att mobilen skulle rädda hennes liv och skänka henne ett tryggt sällskap som hon ville försöka behålla livet ut!
Åh, den lilla mobilen... snyft, snyft... hihihi... Smekande dess knappar... en dag blir det bingo!

Bohemen