på brunos
väggar hänger skisser
skelett
av porträtt

bukowski kliar
sig om ankeln
spottar blod
på sin senaste dikt

en blomma
äter på min orm

utanför springer nakna
smala män
i din ålder

jag
i min stinkande säng
har runkat fram ännu en dikt

men du ser nåt i mig
jag vet inte vad

för jag ser inget i mig

en barberarstol
har mer poesi
i sitt nedsuttna
läder

än jag
och min gin-skrumpna
lever

och vi lever
ändå