Jag var inte där när du skrek mitt namn
För jag hörde aldrig någonting
Jag var inte där när du tappade rösten
För jag var döv och förblindad och borta och blåögd
Trodde jag lyssnade och förstod och agerade

Jag var inte där vid sjön
När du dök under allt det som inte längre betydde något
Du glömde bort, förträngde, förnekade, förargade
Och jag trodde jag höll din hand
När luften tog slut i din bröstkorg
Där solen en gång satt och sken och skimrade och strålade

Jag var inte där när du ville höra min röst och skratt och sång
För jag satt i regnet och nynnade på vår melodi,
okontrollerat och ovetande och osunt

Jag var inte där när du föll och förtvinade
När blommorna i ditt hår vissnade och dog och försvann
För jag skrev dikter om dig och mig och oss och vi

Men jag var där när du lämnade mig
Jag har aldrig hört dig tydligare än då
Och jag sade försvinn inte och förlåt och förstå
Men våren kom och du gick och grunna och grät
Och dansen dröjde och drömmen och vi blev diffus och defekt och dog