trots allt —
de flesta dagar svävar du liksom
ovanför, vid sidan om allt

lugn i vetskapen att
morgondagen kommer med nya
liljor, att människan skapar sig
ny inför varje morgon

att det aldrig tar slut,

det tar aldrig slut;
inget är fullt så enkelt

du fortsätter tro på godheten, på att
allting alltid leder tillbaka
dit

för att allt är cykliskt, för att
det inte alltid varit
som det är nu

och att det inte heller alltid kommer vara det

efter kalla kvällars kväljande kvävningsförsök
tittar du tyst på dina händer till dess att
cirkulationen skjuter blodet
tillbaka ut i fingrarna

och stannar på golvet, där du landade efter slaget,
så länge som det krävs,
tills kraften återvänder

tryggt förankrad i en blind tro
på alltings förgänglighet

finner tröst i hennes händer
trots att de inte är där,

för att de redan en gång varit det
eller åtminstone en gång kommer att vara det,

för att det som inte än ägt rum
ändå på sätt och vis redan har skett

och det mänskliga hoppet aldrig kan bindas
av något så trivialt som
tempus

i försonad väntan vänder du dig bort
från världen, trasslar in händerna
i trådarna och drar i dem

bara för att känna något


II

i ensamhet är du inget, men intalar dig
att du är alltet;

ett sätt att överleva, att orka,
att distansera sig från det som värker

ett slags ide under själens vinter,
i väntan på bättre

lindar i den där smygande bröstsmärtan
i dagdrömmens dimslöja

och föreställer dig händer, hennes händer,
som håller i dina;

det som inte finns, men som skulle kunna finnas

människor som existerar för varandra,
som håller hårt i och lyfter upp
varandra


III

kanske håller du på att förlora förståndet;
vissa dagar skulle det vara en befrielse

i väntan på bättre försöker du omvandla
melankolin till ett verktyg

ett försök, inte att växa,
men att bevara något nyfunnet
att hugga fram det ur massiv sten

att hålla fast i något du vann en gång,
som fäste sig i dig, som du är så rädd att förlora

en känsla, en insikt,
en styrka i djupet

som en dag ska resa sig igen, en upplevelse
av frid

och en tro på det goda, det enkla

det enda som egentligen
spelar någon
roll