viker av nerför flodens vara
landskapet nekar, flyr
stilla nästan vinden smeker
springsteen i mitt bröst

ett rådjurshuvud
smälter marken
gnagd som en trasad
drömsiluett

en cykel stod en gång
parkerad där
precis där
vid huvudets början

bakhjulet vint
ekrarna spretiga
på dess sadel
hade det stått nåt
om den eviga längtan
jag minns inte längre vad

cykeln stod där
sjönk ihop, rostade
grävde sig tung
i jordens fåra

en gång på fyllan
när vi suttit nära nattten
i tunna tröjor
och du
tagit
min styrka

försökte jag sno den
för att komma
hem snabbare

Men cykeln stod där
fast
fixerad
som att bara
din rätta
kunde ta den