Tystnaden skyndar på
kroppsglädjens gåben

Universum håller andar

Dagern möter sitt slut,
men exakt var?

Marken gungig av grumligt slutljus

En hunds naturilskna rädsla biter
men inte på mig

Två röster bortom längden och
bredden, sällskap men inte mitt

Vidderna vandrat vilse
på ängar stora som små nationer

Jag vänder hem

Där en hel familj vid sömnens brant

Tystnader fyller inomhuset