jorden vore en misslyckad spindelhona
hennes spindelnät av trädgrenar är så svart och synligt
hon ville väl aldrig faktiskt fånga någon.

men vi tvingar oss in i hennes mun
skänker henne skuldmedvetet våra ruttnande kroppar och samveten
efter en livstid av att äta sönder henne
och som gökungar döda hennes andra barn.

hon bryter oss som bröd för våra synders skull.

***

solarna splittras mot evigheten
himlakropparna kallnar
också planeter drömmer om att bara somna in vid hög ålder.

budskapen om undergången blev gröna reklamskyltar
övermålades av dem som syndafloden inte når i deras takvåningar
vänta ingen hjälp från de mäktiga & rika
de vet att deras förgyllda kroppar ruttnar allra sist

tiderna med fingervarm luft är snart över
likstela åkermarker väntar oss
och stormar som slungar oss utom räckhåll för varandra

denna ångest kan vi inte välja bort
den måste sugas upp med rötterna som förgiftat grundvatten.