Jag begråter mig
Jag begråter den som dog en gång
den som var glad
den som ännu inte hade börjat
märka sin existens
den som ännu inte
hade fött den misstro som nu blåser sin dova ton.

Jag begråter de liv vars minne vårdas i kyrkor, lundar och på gravplatser. De som också försökte. Och försökte.

Jag begråter alla stängda dörrar. De som slog igen.

Begråter all den sorg som aldrig tog form, inte blev verklig.
Kom aldrig tillkänna. Som inte hittade hem.

Och drivor av oförlöst kärlek utanför husen.
Förtorkat som trampas till pulver av mänsklighetens tramp.

Framåt i förblindade!?