I dimma lämnar skeppet Kattegatt
kursen ställs bortom världens rand
för att söka tidens skatt -
där timglas fylldes med sand
när klockor byggdes en gång
och lust byttes mot tvång.

Iskalla stormar skär vassa kanter.
Himlen färgas i mörk kulör -
svarta moln vid båtens för -
vågor rörs till höga branter.

Straxt bortom Frans Josefs Land
löser Kaptenen plikt o band.
Han ropar från båtens akter:
"Gryningen nalkas som ni ser -
bottenlös köld o inte mer.
Ni lockades av dolska makter".

Ännu hörs sjömännens stilla svar
över vågorna här o var:
"Vi har inte navigerat fel -
därvid har vi ingen del.
Vi ville ha nästan allt
fast helst drömmar i tusenfallt".