Dagen tagit spjärn
Mellan människa och tid är allt på glid

Det eviga hemmet som hyser oss
-Planeten vår
-en underskön rundhet, evigt ändlös, skön ändå,
Vår alldeles egna kosmiska ända

Den mänskliga kantigheten ett mått att famna mjuka rundningar en stund, en inåtkram, oceaner av tillhörigheter med fylliga uppfyllelser å förgyllelser
Att glömma vår egen lite opassande passform, motsatser till Moder Jords magma oval

Dagen en avlång kantighet, en jämmerlig jämförelse,
men dess eviga upprepning förutan vore vi bara bloss
Vi skiner för alltid i nuets mjuka evighet