den vilsne var inte vilsen

han förde ett ständigt samtal
med vinden som ingen kände
med träden som tappat grenarna
med havet som var utan salt
med elden som glöden falnat i

men mest av allt
talade han med busken
som skyddat honom mot regnet

de som förtalade honom
liknade inte den väg
som var hans
de förstod aldrig
hans sätt att följa naturen
istället för att sko sig på den
som de själva gjorde