Du kallade mig din kung
Du kallade mig din prins
Kanske du kände dig tvingad
Att härma mig och min kärlek

För du var min prinsess efter min smak
Det fick du veta ju så ganska tidig
Men du missade att ord måste
Vara menad för att det ska betyda

Ja jag älskade dig på riktig
Så som jag gör ännu..
Men om likheten var våra ord
Du lät sanningen vara motsatsen

Och..
Jag har läst i history böcker
Att kungar går i exil när de förlorar
Men var kan jag ta vägen
När allt jag har är fångade hos dig?

Efter allt med en kropp utan hjärta
Hur långt kan man gå, tror du?