som ett barn som fröken diagnostiserar med adhd

för att pappas våld mot mamma korrumperar hennes/hans koncentration

får jag för mig att jag är deprimerad

- bara ensam

och arg för att min Godsend man inte möter mig

här

arg

ensam

övergiven

varför är inte min Godsend man med mig?

kanske jag behöver ligga och vara övergiven, ensam och arg?

kärleken med mig själv

jo

den är viktig

"ryck upp dig!"

ja

går till gymmet

möter en snäll gift man

frun är vacker med masterutbildning i något tjusigt ämne på universitetet

han nosar efter äventyr

nej!

roligare än så

tack för prövningen

I expect the best

Gud ger mig äventyren jag behöver

och jag byter mina känslor av att vara ensam och arg

till tillit till Gud

"The more we learn to lean on God’s grace, the more victory we will experience in our lives." Taffi Dollar