Numer tillbringar jag dagarna i horisonten, i det vakuum som blir när jorden möter atmosfären
Där drar jag lungbloss av hennes rök och räknar drömmarna om igen,
om rummet som blev kvar

Jag försöker minutiöst hitta felen i alla ekvationer, söker bristerna i de tyska ackorden
tänder flisor letandes efter felande toner

Jag tror att jag innerst inne trivs av steningen i sankmarken
av att ha själen utlämnad,
piskad och smekt av alltför mycket syre,
naken i branten