Jag går vid havet,

blåsten är stark, vågorna

rullar över stenarna.

Här minns jag

min vän Ingrid,

och genom dånet

hörs hennes mjuka skratt

och hennes leende

värmer så gott.

I Dragskär

fanns hennes paradis

på jorden

och jag hoppas

att hon nu har hittat hem

till ett paradis

som liknar detta,

för annars är nog himlen

inte så mycket bevänt med

tror jag hon tycker.