Hur kan jag sitta här i ensamhet
Med solstrålar glittrande utanför fönstret
Och fälla tårar av saknad över någonting
Som jag för en vecka sedan inte ens visste
Att det existerade i min värld

Hur kan det komma sig att min kropp
Skakar av sorg och oro
Över något som fortfarande är nytt
Och som jag någonstans i bakhuvudet
Visste skulle ta slut redan innan det började

Men om jag nu kände allt detta på mig

Varför faller då mina tårar i saknadens tecken
Över något okänt som jag knappt hann uppleva
Mer än att det fick min själ att le
Utan den bittra eftersmaken som brukar komma
Men den återkom ju lika fort som den försvann

Så nu sitter jag här och försöker torka saknadstårar
Medan solens glittrande strålar sjunker bakom träden