Klockan är mitt i natten när jag för första gången ser dig. Du sitter på en gunga och har slängt din väska bredvid i gruset. Det ligger flera cigarettfimpar vid din sida. Du tänder en ny cigarett, ritar någonting i gruset och tar en djupt andetag. Jag känner på din konkava bröstkorg med blicken och urskiljer ett ärr precis under ditt knä. Du ser inte mig, men fem helger efter det kommer du att se mig på en fest hos någon som heter Rasmus, du kommer att gå fram och fråga vad jag heter och le ditt vackra leende. Men inte än.

Vi kommer att bli kära i varandra, vi kommer att säga att vi älskar varandra på sju olika språk och vi kommer att bråka och skrika på varandra. Du kommer att plocka rosa blommor till mig i någons trädgård och säga spring i förbifarten. Jag kommer att skrattandes springa efter dig och berätta hur galen du är, hur kunde du göra så? Vi kommer att gå varandra på nerverna, vi kommer hålla handen, äta glass i en park, bada mitt i natten och fan, fan, fan vad vi kommer ha kul. Men inte än.

Fem helger efter den första gången jag ser dig har jag på mig min svarta klänning och lockigt hår. När jag kommer till festen är du redan där och du håller en burk öl i handen. Den andra handen sträcker du fram mot mig och säger ditt namn. Jag tar handen i min och säger mitt namn och du frågar om jag gillar arctic monkeys. Jag svarar att ja, det gör jag och du säger att jag bara måste komma med och välja låt i så fall, för att det är din spellista som spelas ikväll. Jag bläddrar igenom din spellista och väljer en låt av Håkan Hellström och du säger bra val och svarar i telefon på ett språk jag inte kan.

Du lägger på och sätter på en annan låt, säger att den här måste du väl ha hört, men det har jag inte och du kysser mig ändå. Du säger vill du ha en öl? utan att vänta på mitt svar och går och hämtar två stycken. Folk dansar och sjunger med i låtarna som spelas, men det är ingenting som lockar oss. Vi sitter bredvid varandra, du har handen på mitt lår, vi dricker öl och vi lär känna varandra. Jag får reda på att du går på en skola fem minuter från min, att jag känner tre av dina klasskompisar och att du är ett år äldre än mig. Du berättar om din stora släkt i Italien och att du föddes där. Säger, tänk vilken slump att jag hamnade just här och ler. Sedan frågar du om jag alltid luktar så gott som jag gör just nu och jag rodnar.

Sju veckor efter uttalar du posso essere il tuo fidanzato? När jag frågar vad det betyder säger du att den närmsta översättningen skulle vara får jag vara din pojkvän och jag svarar ja, ja, ja. En bubblande känsla inom mig vill bara skrika, sjunga och hoppa. Men det gör jag inte, jag kysser dig istället och vi flätar ihop våra händer och gör sådana saker som par gör. Sedan går jag hem och skriver ditt namn exakt femtiosju gånger på insidan av ett block med massa x, y och procentenheter.

Vi kommer att vara kära i sju månader, tre veckor och fyra dagar. Sommar hinner bli till höst, höst hinner bli till vinter och jag hinner följa med dig till frisören fyra gånger. Jag hinner berätta om den där kvällen jag såg dig för första gången men du inte såg mig och jag hinner gråta massvis med tårar när du far till Italien utan mig. Jag hinner börja i en ny klass, läsa ut sexton böcker och genomlida trettiotvå måndagar. Men ändå kommer det inte att vara tid nog, det vet jag redan nu.

Jag kommer att berätta för alla jag känner att jag är din flickvän och att du är min pojkvän. Efter att jag har berättat historien minst tusen gånger kommer din kompis att tala om att du har kysst en annan. En klasskompis, tydligen. Men han tror inte att det betydde någonting, tydligen. Sedan kommer jag att springa raka vägen mot din skola och se er två stå och skratta tillsammans. Jag kommer att börja gråta och när du hör och ser mig slutar du le ditt vackra leende mot henne och kommer fram till mig. Hon kommer att stå kvar med blicken i marken och du kommer att svära några ord på italienska som betyder helvete och fan. Du kommer säga att du är ledsen. Förlåt, kommer du att säga. Snälla, kan du inte bara lyssna på mig och sluta gråta? Men jag kan varken lyssna på dig eller sluta gråta, så jag tar bussen hem istället.

Några dagar senare kommer du att bjuda hem mig till dig. Du kommer att koka te till mig, en kopp kaffe till dig och ställa fram sockerkaka. Men idag kommer ingen att dricka te och kaffe eller äta sockerkaka. Idag kommer inte arctic monkeys att spelas och idag kommer du inte att plocka blommor till mig från någons rabatt och säga spring i förbifarten. Det som kommer att hända idag är att jag kommer att börja gråta, säga hur fan kunde du och du kommer att sitta där tyst för du vet inte. Jag kommer att ställa mig upp, säga att det är slut och gå därifrån och då kommer du att börja gråta men jag kommer inte att lägga någon vikt på det.

Jag kommer inte att få mitt lyckliga slut. Med dig.







Viktoria Kummelstam 6/5-2015