Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dubbel Trubbel

Bubbel, bubbel, bubbelgum.
Tugga, tugga, tugga runt.
Flum ,flum, jag är dum.
Köra brum, brum, utan hum.
Bubbel, bubbel, det luktar trubbel.
Mummel, mummel, hör bara grubbel.
Dubbel trubbel, bilen rullar runt.
Oj då, över vägen, andas lugnt.
Flyger ut, glider ner, som en våg i ett hav
bland sköna blad i ett oändligt lövbad.
Vi landar och gör markänglar med vår kropp.
Bilen rullar över och kommer till ett stop.
Han ligger långt där borta, nära byn,
reser sig upp, när han får syn.
Vi ser på varandra,
när hans ben börjar vandra.
Hans blickar oroar mig,
rörelserna närmar sig.
Sekunderna promenera sakta
Jag ville ropa till honom
AKTAAAA!
Han närmade sig i rätt minut till slut.
Stannade vid mina fötter och
började sparka på kastanjenötter.
Jag såg på och tänkte hur ska det här gå?
Han svarade: - Är du ok, vill dela några ord med dig?
Jag kontrade: - Du kan faktiskt börja med att säga hej!
Han fortsatte: - Om du vill.
- Klart det går att stanna till.
- Klart det blir bra om man tänker till.
- Klart det funkar, om man vill.
Jag tystnade som en tik.

Ambulansen plockade bort något lik.
Vi glömde bort all trafik.
Bland kaos och panik,
kände jag mig trygg i hans taktik.
Hans första timme var magnifik.
Lyfte fram sig som unik och
när röst darrade hördes lyrik.
Han var pratglad men emellanåt stum,
det var då jag började nyktra till från mitt flum och
började se kraschen som ett faktum.
Vi delade kvällen tillsammans
fortsatte vår lilla dödsdans.
Med bilen som brasa
stod folk runtomkring oss och såg på i fasa.
Sedan blev min tur,
bytte samtalsämnet till dur och
Byggde upp en mur och
mitt humör något sur.
Emellanåt tittade jag på han och frågade, eller hur?!
Han ryckte då på axlarna och blev lite skygg och
kände sig inte trygg.
Jag fortsatte med att öppna min mun
diskuterade men han var stum.
Argumenterade samhällskritik
han kunde inte politik.
Tillsammans längs en vik
inget kunde stoppa min replik.
Jag behövde prata ut även
om det patrullerade förbi en snut och
överallt ekade brandkårens tjut.
Diskuterade jag i en monolog
som att han vore min psykolog.




Fri vers (Spoken word/Slam) av Paloma Negra
Läst 177 gånger
Publicerad 2015-05-07 12:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Paloma Negra