Jag vet att jag borde men jag är alldeles för svag
Jag vet att jag skulle, men det finns ingen kraft kvar
Jag vet att jag kan om jag vill, men det känns som att jag aldrig får tiden att räcka till. Ångesten växer sig starkare för varje dag och jag orkar inte ens med kallprat. Jag vet inte hur jag ska gå vidare med detta liv när smärtan tar i min kropp som en kniv. Min hälsa må vara på topp men ändå kan inte min ande vandra, det har tagit stop. Tårarna ramlar ner från ögonen från ingenstans. Jag sitter i skolan uppe på sjunde våningen en sen fredagskväll och tvingar tankarna till att räkna ut ett tal. Dags att ta tag i allt tänker jag för mig själv. Dags att ta tag i de du lämnat efter dig, dags att fixa det som var krossat. Självförtroendet ligger på marken och skräpar tillsammans med alla tentor som jag släpat. Nedslaget nedbrutet helt utslitet. Pappershögar ligger framför mig, anteckningar, ritningar och en massa skrivningar. Jag vrider och vänder men pennan lämnar inte pappret, tårarna fläckar ner bläcket, jag torkar bort dom puttar fram pappret så att de inte är ivägen för gråten och fortsätter att skriva. Det är en känsla som ingen annan, när kroppen, känslorna och allt bara säger ifrån, men det är någon som finns kvar som håller en levande och tvingar en på jakt för ännu en dag. Jag ser ingen framför mig och jag vill heller inte se någon mer. All ångest som jag känt ligger i varje sår som mitt hjärta har bränt. Jag jag och bara jag är den som ligger till grund för min olycka. Men vad ska jag göra? Jag har inte haft något val jag har ingen mor ingen far ingenting, utan mina fyra syskon finns ingen mening. Jag vet varken vart jag kommer ifrån eller hur jag har kommit hit. För varje blad jag skriver finns 100 oskrivna. I jakten på mig i jakten på jag!
Stött bort alla i min väg och jag har bara kvävts
på alla blad för att försöka förstå jag har känt på alla blad som jag har vänt, varje rad som jag har börjad skriva har fått min mage att börja kvida. För varje gång jag har rest mig upp har jag gått ner igen och mina tårar rinner ner igen och igen