Jag
drunknar bland gator
med öron fulla av bilars sång
min hud andas salt och ilska
allt medan vågor av betong
slår mot alla sidor av mig
Jag
barn av skövlade skogar
barn av blodiga knogar
dotter till huvudlösa provdockor
Jag
en gång hade jag en dröm
men den lilla drömmen brann
världens sjuka variant av ideal
bränner och tvingar sig fram
med sina svullna fingrar
Jag
moder till trendig tragik
moder till populärmusik
förälder till en döende intelligens
Jag
river och slår mig fram
mot vår bortglömda utopi
men fångas upp av långsint ilska
och drunknar i falsk empati
slukas av cement
Jag
minnet skuldfritt och lättat
minnet som våldtar hjärtat
drömmen om en dag med en chans