jag har så mycket kärlek i mig
som jag inte har nånstans att göra av
porlande bäck, väldig tsunami
den rör sig som vågor på vidsträckta hav

och jag måste få lägga den på någon
för annars förvandlas den
till smärta, sorg och ensamhet
och jag blir tungsint, rädd och liten

jag lägger den ibland på mina ofödda barn
ibland kan den vila i naturen
ibland hos mina vänner och familj
och ibland hos katterna och djuren

det kommer alltid finnas över till dem
men den får liksom ingen riktig ro där
den irrar runt i jakt efter sin rätta plats
den platsen där allt bara är

jag väntar på att ett lugn ska svepa över mig
universum ska säga: här ska du va
där ska jag lägga all min kärlek
och vi ska bli lyckliga, allt ska bli bra