Fjärilsvingar, vackra kronbad på blommor,
vajar lätt i den ljumma, ljuva sunnanvind.

Känner anden småle, inom, i den sena afton.
Flickor hoppa´ hopprep i förfluten Barndom.

Mamma har ett grönrutigt förkläde på sig,
då hon steker parisare med bröd vid spisen.

Ännu, så har jag Livet kärt och vill, nog, att
Döden får vänta länge på lilla mig. . . . . .

Kudden är -för mig- en symbol för trygghet --
å vi hade ett helt gäng orange i grön TV-soffa.

Regn föll över bondens åker. Lukt av koskit,
det var sommaren 1958 i Kalvsvik, Småland.

Aporna i sina burar på Skansen hade så
väldigt röda och konstiga fula stjärtar!

Sitter å kedjeröker cigaretter, olika märken
å sippar på banansaft, medans jag skriver.

Diamanter å pärlor gnistrar å skimrar på
en benvit väska med brodyr av silvertråd.

Hästar är fina djur; många tjejer har varit
skötare å ryktat sin totto i Stallet, så även jag!

-"We still got a lång way to go . . . !", sjöng
Alice Cooper. Det är sant! Livet tar aldrig slut!