Har varit riktigt trött, -
i Drömmen mänskor mött,
jag ej på länge sett.
Mot dåtid mig begett!

Där har vi pojken vid
granskogens gröna frid.
Som ärkeängel, fromt,
han fyllde hjärta, tomt!

I Aix-en-Provence, jag
träffa Jane, som var svag
för karlar å älskog, --
kunde aldrig få nog!

Marias små dockor
fick se upp för smockor!
En del av dem smekte
vi, då när vi lekte!

Olle, en grann ung man, -
ingen kunde - som han -
trollbinda med sin blick, -
så man på knäna gick!

Må, ock, Peter nämna.
Sen, så ska jag lämna
detta lilla Collage.
Han hade blond mustasch.

Nu, mot kommande går
jag och, nog, möta får
nya spännande folk --
- att ta hem till min holk!

Det i Framtids Bok står!