En klänning av fin taft,
jag minns jag en gång haft,
då när jag snurra på
Teatern, -- vid Ridå !
Med huvudet på Skaft, -
- men kjolen lyftes då!

Så trosan kunde ses!
Kände mig som en mes!!
Kaninerna skratta;-
Jag kunde ej fatta, -
å fräste, något hes:-
-Ni verkar ansatta!

*

Reste till Frankrike,
sommar´n -69.
Vandra i Solens gass.
Som - till Himlen ett pass -
ett Ljus, - utan like, -
rörde vid mig - med Kraft !

Killen tycktes leka;- -
Samtidigt förneka´
han, iskallt, min person!
Då, en Revolution ---
hota´ att oss steka, -
- tog han sig aldrig Ton!