Tiden rusar i oändlighet
lämnar bakom sig händelser, ord
Klockor tickar som hjärtat ut
besked om att än råder tiden
Minnet av glömska, ett grymt obehag
krossar fridfullt historiens ljus
lämnar efter sig ingenting
som inte äts upp utav tiden
Den som ändå i ostyrans fläng
kunde bryta med timmarnas makt
fly sitt nu som en spökande gast
och undgå den slukande tiden!
Den som ändå var stormvinden lik
brytandes stickor och bollandes sten
uren förmådde i golven slå
och stoppa den ändlösa tiden!



7/10 1986