För någon sekund är jag vilse
Danger
Är i ett för mig nytt och okänt Förortscentrum
Det är en märklig känsla när jag inser att jag ändå vet var jag ska gå för T bana och andra System
Mina första typ tre decennier levde jag i just Förorten
Jag har sedan länge lämnat den men De har alltså inte lämnat mig
Jag är ett och evig med asfaltsbetongen
Det är ok
Men
Illusionen att mitt Centrum var unikt brast idag
Jag levde alla de där åren en Stadsplanerares nyck- och tyckliv
Inte ett oplanerat eget steg
Det var fucking Matrix redan då
Det säregna med Drågsved en synvilla, ett hittepå,
en social dimridå