Den trallande tallen sig sträcker
Trast sjunger trädkronans sjal
Där barrmattan värmer dess fötter
Natten flyr stenhällens kval

Där tårarna söker sin moder
Våg vallar vakna ben
Ur ögonen skjuter dess vemod
Treudd av tankarnas sken

Där väggarna dräper ett minne
Ont vaggar skira ben
En synvilla målar din skugga
Dolken av blodfläckar ler

Så bitterljuv prisman markerar
tro fyller livet glest
ur skrumplever växer min vilja
Phallos ger ynglingen mer

Likt taggtråden formar en tanke
Ord ramlar sakta ner
I gomseglet såg jag din kyskhet
Proppfull av prästernas väl

Ur gravarna reser sig ånger
Tid brinner långsamt upp
I kraniet väntar ett tomrum
Pojken som sökte ett svar

Som ensamma själar försakar
Tro river hoppet av
På näsryggen glider min stolthet
Frågor som hudceller tar

Två dagar som äktar en skugga
Natt lämnar daggen kvar
Där trådarna väver sin ålder
täckta av gryningens svar

Se läppar som dansar i mörkret
Långt bortom näckens sten
Se strålarna gäcka dess ungdom
Släckta av skymningens ven

Där ligger det skira ljuset
svagt över mossans rand,
men skuggan växer i brunnen
väntar på kärlekens hand.

En lägereld tecknar en mylla
Blid kälen kväser rot
Att fylla lungor med smycken
Ordet tar daggkåpans ton

En kvinna vid gudarnas portar
Stjäl skuggors enkla liv
Att skörda tankar ur ljuset
Ensam i nattugglans bok

Vid bäcken hon speglar sitt lynne
Slak utan ripplars hopp
Där månen hälsar på vännen
Somnar vid soluret kort

Hon vakar vid andaktens timma
Blek dagen vittrar vit
Där möter blickar i natten
Vaknar ur drömmarnas dis

© georgmoller.se