Jonna har inte tagit av sig baskern trots att det är varmt
på caféet. Hon dricker sin andra latte. Den jolmiga smaken
av mjölk och svagt kaffe står henne upp i halsen. Här
brukar hon träffa Peter, som hon är häftigt förälskad i.
De fann varandra på en dejtingsajt och bestämde sig för att
mötas i verkligheten också. För att känna igen varandra skulle
de klä sig i basker. Han hade en svart, som förstärkte intrycket
av mörkt skägg och bruna ögon. Själv hade hon en vit, som
skulle signalera oskuldsfullhet och ungdom. Falsk signal kanske,
hon är 35. De hade inlett ett förhållande och hon är störtkär.
Han har hela tiden varit mer avvaktande.
Hon tittar på klockan. Han är sen som vanligt. Som alltid blir hon
nervös av att vänta på honom. Är aldrig säker på att han kommer.
Ofta är han orolig och splittrad. Det brukar ta en kvart innan
själen också slagit sig ner och börjar intressera sig för henne.
Hon ser den svarta baskern utanför. Nu kommer han. Pulsen
stiger. Hon rodnar bara av att få syn på honom. Han kommer fram
till hennes bord. Verkar mer splittrad än vanligt, själen är långt borta.
- Jonna hej. Det har uppstått ett litet problem, jag kan inte stanna.
- Vadå, varför inte?
- Jag måste hämta min son på dagis. Mamman är sjuk och kan inte
hämta.
- Son, har du en son? Den detaljen har du inte berättat något om.
- Det har inte blivit av.
Han sätter sig ner och fixerar henne med blicken.
- Jag är gift och vi har en son. Det här med dig var bara en slags lek,
en avkoppling. Men det gick inte som jag trodde. Jag blev mer
förälskad i dig än jag trodde var möjligt.
- Och nu? Hur har du tänkt dig nu?
- Det måste bli slut mellan oss. Sara är misstänksam och kräver mer
engagemang av mig. Jag ska hämta Liam varannan dag. Idag är det
hennes dag men hon har blivit sjuk. Jag måste sticka.
Han ger henne en snabb kyss på kinden och försvinner ut. Jonna
tar långsamt av sig den vita baskern.