Upp i den blå Stormen
skall själarna gå !

Å, hämta Sisu i den.

De blå molnen -
dämpar vår Oro
inför Hoten, som
Verkligheten ger.

Det sjunger i
Samtidens hjärnor, - men
finns vi, - imorgon ?

-Leva och låta -- dö!

Tillvaron består.

Minns kärva dagar,
besvärliga stunder, då
i blåmörka 50-talet.

Påväg emot Morfars grav.
Sällskap av äldre mänskor
liksom voltade in emot
det svarta skogsbrynet
på den Andra Sidan.

Om det -nu- finns en Sådan?!