utan återvändo
följer jag med pekfingret
ett liv sammanfattat i bläck
som om jag strök under det
                            oundvikliga
förutsägbart som en kadens
subdominant (IV) dominant (V) tonika (I)
lika krasst som en runstenhuggares
                      holmgeir (IV) blef (V) dödr (I)

     allt innan det är någon sorts lögn
     en besvärjelse och en tillvänjning
     ovan cirklar sanningens asgamar 

klorna sätts i bytets rygg
kränger ut inkråmet
gör lodrät till horisont
innan pärmarna sluts
                                i den vitaste av tonarter