Förvånas som alltid över vanliga, neurotypiska barn,
överväldigas av deras vanlighet och lagoma vakenhet
Ibland även vänlighet

De framstår som mirakel, Moder Theresor och Karl-Bertilsar allahopa

Är så för att jag nästan enbart träffar barn och ungdomar med en massa diagnoser

Jämfört, relativt är det Skillnader

Men även de däringa bokstavsungarna är mirakel, bara lite mer prövmodiga
och mycket oftare och extra allt med mera etcetera